Nudlar med Ketchup

Jag har lärt mig värdet på saker o ting rätt tidigt i livet, ibland var det i kön på Ica (vid godishyllan, där de pyttesmå tablettaskarna låg). Men oftare var det när jag var på semester hos min mormor och morfar. Min mors föräldrar ägde en stor flygel som jag och mina syskon älskade att spela på. Vi varierade fingerspelning med knytnävsslag på de delikata tangenterna, för det var typ så dom exalterade pianisterna gjorde på tv, (trodde vi). Mormor tyckte nog att vi spelade vackert mestadels, men morfar verkade inte lika nöjd? Morfar var snäll och rätt tystlåten, men jag fick honom att höja rösten ibland. Jobbigast var nog när jag skulle spela kula på flygeln (det lät så skönt när stenkulorna studsade i mahognyn). Han röt till som en gnu i puberteten, och i det ögonblicket så snurra mina ben snabbare än vad gråbens ben någonsin gjort.

Visste ni att ett PS3 nästan har samma lyster som en svart flygel i mahogny?