Nudlar med Ketchup

En musiker med hjärta, är den äldre herren som brukar sitta och lira i tunneln vid tunnelgatan, han är alltid trevlig och frågar hur man mår när man går förbi. (ja brukar passera honom när han spelar på vardagarna). Men i dag så var han inte där, spännande tänkte jag, han kanske inte spelar på söndagar? Det som var spännande, var inte att han inte var där utan att det var ett annat band som spelade ungefär på samma plats som herren, fast lite längre bort från sveavägen. Jag gick fram och diggade lite till deras förföriska sång och energiska gitarrspelande. De höjde tempot när jag kom fram, jag tror att en utav killarna nickade åt mig (typ som att han sa tja). Båda killarna var supersäkra på sina gitarrer, det känndes som om de båda var födda på Woodstock Festivalen och Jimi Hendrix var deras pappa.

Efter ett gitarrsolo tog de paus och frågade om jag inte var, hjärnan bakom Nudlar med Ketchup bloggen?

Ja vart paff, och frågade: men hur visste ni det? Den krulliga killen svarade: -Det är vårt band "The Facials" som har kommenterat i din blogg, vi gillar att du brinner för din sak! Den mer välfriserade killen tog upp en snusdosa och sa: -Nu ska du få höra vad vi har jammat ihop, det är en liten tribute som vi har slipat på i replokalen.
Jag vart alldels till mig och frågade om jag fick spela in den på min mobil. De båda kollade på mig med iskallblick, den krulliga killen rufsade till sitt hår och sa: -klart du får spela in den på mobilen, det är ju en tribute till dig.

Det var en häftig känsla att stå där i tunneln med rock-killarna, vilken inlevelse och vilken energi de utstråla. Jag applåderade säkert i tio minuter efter spelningen, sen gav dom mig en tjuga och önskade mig lycka till.

Jag har tagit mig friheten att lägga upp låten som jag spelade in, jag hoppas verkilgen att det är ok:
Njut gott folk för här är dom, The Facials, med en tribute till mig: