Nudlar med Ketchup

(Jooo ja hade faktiskt rena kallsonger).

Efter en kvart somnade hunden i mitt knä, och starx där efter droppade jycken en ljudlös prutt som luktade helvete. Jag satt längst fram i klassrummet och fick panik. Va skulle hunden göra så för? 

Innan det, så skänkte någon person en slant, men denna angav ingen avsändare? Kanske var det medvetet för att förbli anonym? Hur som helst har hon eller han just slagit Farahs titel "den mest kreativa summan". Denna person har skänkt 16,53kr? Alltå sexton kronor och femtiotre öre? Jag visste inte ens att man kunde föra över ören sådär? Tusen tack för slanten och de sköna skrattet du gav mig.

Tack till:

"HEJPUSSGURKA" 10kr

"Mia Fredin" 10kr

MIn storsyrra ger mig en retroaktiv-barnpassningspeng tror jag.

"INTERNET" 10kr

Va kul att Internet skänkte pengar.

"MALIN SVÄRDSTEN" 10kr

Malin, thanx alot.

"KINGS BIDRAG" 15kr

Ni får komma och provspela alla på en gång!

"ROBERT PETERS" 3,50kr

"Slapping me" tre och femtio.

"Kontonummer" 10kr

Tack vem du än är!

"EMILIA" 5kr

Du är den första "Emilia" som donerar.

Här kommer utdraget av de första 1000 slantarna

Ett speciellt tack vill jag göra till Emilia som med hjärtat gjorde en donation som verkligen var välkommen!  Även ett extra tack till Farah som donerade den mest kreativa summan! Ett stort tack till alla besökare, läsare och till alla er som skänker pengar. Jag har aldrig sett Slantometern så här upphetsad.  Puss och kram på er.

Eftersom ps3 paketet har gått ner i pris så har även slantometern uppdaterats: Nu är målet 4500kr i stället för 5000kr.

Nu är det inte många slantar kvar till att Slantometern når 1000kr

Ps: Slantometern finner du alltid längst ner på bloggen i botten av sidan.

Igår låg jag sömnlös i sängen och tänkte på hur tråkigt jag hade det i torsdags på alla hjärtans dag.

Jag är medveten om att min situation som singel på just denna dag inte är unik, (man saknar någon).  

Men problemet var inte en saknad av flickvän utan.... ja ni vet.

Men det fina med ett PS3 i dessa stunder är att hon alltid finns där, hon är lojal, snygg och så luktar hon gott (tror jag?)  (Suck)... denna väntan tär på min själ.

Tänk om jag inte somnar i natt heller...

Jag har lärt mig värdet på saker o ting rätt tidigt i livet, ibland var det i kön på Ica (vid godishyllan, där de pyttesmå tablettaskarna låg). Men oftare var det när jag var på semester hos min mormor och morfar. Min mors föräldrar ägde en stor flygel som jag och mina syskon älskade att spela på. Vi varierade fingerspelning med knytnävsslag på de delikata tangenterna, för det var typ så dom exalterade pianisterna gjorde på tv, (trodde vi). Mormor tyckte nog att vi spelade vackert mestadels, men morfar verkade inte lika nöjd? Morfar var snäll och rätt tystlåten, men jag fick honom att höja rösten ibland. Jobbigast var nog när jag skulle spela kula på flygeln (det lät så skönt när stenkulorna studsade i mahognyn). Han röt till som en gnu i puberteten, och i det ögonblicket så snurra mina ben snabbare än vad gråbens ben någonsin gjort.

Visste ni att ett PS3 nästan har samma lyster som en svart flygel i mahogny?

Jag vill bara berätta att jag fick se denna idag, på alla hjärtans dag!

Det är ett tecken tror jag, den har aldrig funnits som benvit och med skak-funktioner... Sweeet

My gawd va fin den är. Håller jag på att tappa det nu när suget efter ps3 bara växer? eeehh

Menar de typ att samhället var bättre och det var en trevligare plats att leva på? 

Men då fanns ju inte Playstation? Och det märks ju, för vem kom egentligen på fritidssysslan kovältning? Den personen måste haft sjukt tråkigt den dan det bar av till åkern för att puckla på en ko? Hmm konstigt...

OBS: Geten på bilden kom inte till skada då testet utfördes

Men vad tänker egentligen den person som kom på: - Ja, vi slänger ner en leksak i familjepacket, så ser vi vad som händer med försäljningssiffrorna?

En musiker med hjärta, är den äldre herren som brukar sitta och lira i tunneln vid tunnelgatan, han är alltid trevlig och frågar hur man mår när man går förbi. (ja brukar passera honom när han spelar på vardagarna). Men i dag så var han inte där, spännande tänkte jag, han kanske inte spelar på söndagar? Det som var spännande, var inte att han inte var där utan att det var ett annat band som spelade ungefär på samma plats som herren, fast lite längre bort från sveavägen. Jag gick fram och diggade lite till deras förföriska sång och energiska gitarrspelande. De höjde tempot när jag kom fram, jag tror att en utav killarna nickade åt mig (typ som att han sa tja). Båda killarna var supersäkra på sina gitarrer, det känndes som om de båda var födda på Woodstock Festivalen och Jimi Hendrix var deras pappa.

Efter ett gitarrsolo tog de paus och frågade om jag inte var, hjärnan bakom Nudlar med Ketchup bloggen?

Ja vart paff, och frågade: men hur visste ni det? Den krulliga killen svarade: -Det är vårt band "The Facials" som har kommenterat i din blogg, vi gillar att du brinner för din sak! Den mer välfriserade killen tog upp en snusdosa och sa: -Nu ska du få höra vad vi har jammat ihop, det är en liten tribute som vi har slipat på i replokalen.
Jag vart alldels till mig och frågade om jag fick spela in den på min mobil. De båda kollade på mig med iskallblick, den krulliga killen rufsade till sitt hår och sa: -klart du får spela in den på mobilen, det är ju en tribute till dig.

Det var en häftig känsla att stå där i tunneln med rock-killarna, vilken inlevelse och vilken energi de utstråla. Jag applåderade säkert i tio minuter efter spelningen, sen gav dom mig en tjuga och önskade mig lycka till.

Jag har tagit mig friheten att lägga upp låten som jag spelade in, jag hoppas verkilgen att det är ok:
Njut gott folk för här är dom, The Facials, med en tribute till mig:

Zinat Pirzadeh är en ståuppare med mod, och ett stort hjärta som jag avundas mycket.

Det roliga är att hon är en respekterad föreläsare och ståuppare (vilken kombo), och den bilden jag får upp i mitt huvud blir verkligen sjuk. Men tänk va kul det hade varit om hon under en seriös föreläsning fick ett ståupp-bryt och börja droppa sjuka historier för en publik som inte alls hade en aning att hon, brevid sitt körkort även har en ståupp-licens.

Många gånger tänker jag på att vårda mitt språk när jag skriver i min blogg, undra om Zinat någonsin tänker så när hon skriver manus till sina shower? Hur som helst så kommer hon undan med sitt ibland grova språk, det gör inte jag.

Tack Zinat, för din fina donation och även för fina ord på bloggen och sjuka skämt på scenen!

Vem vet, Zinat kanske kan hjälpa mig med min scenskräck?

Det är så många jag vill tacka och verkligen krama om, ni som läser bloggen, ni som skänker pengar och alla ni som skriver fina och fula ord till mig, I love you. 

Jag har valt att inte ha någon veckans högsta donation. Mest för att jag inte vill att slantarna ska få för stor plats på min blogg. Men även för att jag är lika glad för 1kr som för 100kr. Jag, slantometern och min lilla gris skulle ju iofs ljuga om vi inte erkände att en hundring som kom in som donation, ibland kittlar till lite extra i magen.

Istället kommer jag lite då och då dra en liten salut till människor som jag vill tacka och då genom ett inlägg på bloggen. Det kan vara för en kommentar, ett mail, en donation eller typ vad som helst, som gör mig glad.

Tack till Martin som med sitt team har skickat en fin donation ända från San Fran, USA...

Hoppas ni alla mår bäst där nere och att ni använder "hjälm" när ni guppar i den kuperade terrängen.

Men ipoden löser inte alla problem. Ibland får man två sådana där småttingar framför sig, och två till tränger sig ner på platsen brevid. Det två som sätter sig brevid delar ut armbågar när de trummar varandra på huvudet, i takt med att de två som sitter framför delar ut sparkar på ens smalben, och detta sker omedvetet. Jag sitter tyst o tänker: (få se hur ni känner efter en spark på smalbenet). Och vad är dealen med ungar som luktar sunk? En hel dagisgrupp kan ibland få en tunnelbanavagn att lukta obytt blöja?  Gick dessa barns föräldrar med i nån kollektiv strejk mot "barnens rätt till ett bad"? Med andra ord, barn i störregrupp skrämmer skiten ur mig.

Annars älskar jag barn, jag har vart barnvakt åt min storsyrras son massor av gånger och tycker att det är skitkul. Jag har även suttit åt kompisars barn och även då tycker jag det är latjolaban. Barn är som små dammsugare som tar in, och lär sig allt man säger och gör. Det är det som är det roliga med att sitta barnvakt. Att lära 3åringar fula dansmoves, karateslag, textfraser och ord på engelska som inte alls är tillåtna i hemmet är lyx för skrattmusklerna.

Vill du ha avlastning? Ring nu 0762 - 08 54 73 (fyra engelska lektioner ingår i priset).

OBS: max fem skrutt-ungar per pass)

Jag hade som liten, mardrömmar och en obehaglig rädsla för "Tårtan". Tårtan för er som inte vet, var ett barnprogram som gick på Sveriges television. Tårtan handlade om tre bröder som helt gratis fick ta över ett bageri. Bröderna: Frasse, Hilding och Janos var sjömän och hade ingen som helst aning om hur ett bageri skulle skötas. (Och det är antagligen här min rädsla föds). Bröderna ser farligt efterblivna ut, och när de bakar tårtor så slänger de ner all möjlig typ av skit i smeten, och allt bakande görs till sång, vars text är receptet på en tårta. Jag kommer faktiskt inte ihåg om de någonsin sålde en enda tårta till någon kund? De var riktigt motbjudande svin alla tre. Programmet kom 1972 då var jag inte ens född. Flera år senare fick jag som barn, ta del av Tårtan.

Det är rätt häftigt att idag inse, att de var så "hardcore" på 70-talet. Jag avundas egentligen inte de barn som är uppväxta med Bananer i pyjamas. Men frågan är om jag hade varit en annan person idag, utan de där smutsiga bröderna på hornhinnan.  Kan det vara så att Tårtan har gjort att jag omedvetet idag, säger att jag ska baka bullar till alla i klassen, men sen så skiter jag i det? I snart 2 år har jag tänkt baka, men ingenting händer?

Det är dags för mig att stirra min rädsla i vitögat. Därför har jag nu startat en ny tjänst: Du ringer, jag bakar! 

Till ett fast pris (leverans ingår), så bakar jag all typ av bröd till dig, din mormor eller någon annan härlig person i ditt liv, när ni själva inte orkar att knåda tex bulldegen. Ni får om ni vill, kalla mig husmor när ni ringer.  Och detta gör ni på: 0762 - 08 54 73. Alla pengar går oavkortat till min PS3 insamling. En boost för slantometern!

Husmor getting jiggy with it...

Veckan är ju inte slut än, och min uppgift är ju att uppdatera denna blogg dagligen.  Sanningen slog mig som när man åker rulltrappa och någon plötsligt trycker på stoppknappen, man trillar framåt, och sen tittar man med flackande blick om någon sett att man nästan doppat näsan i de vassa stålrulltrapporna. 

Hursomhelst så står KING inte längre för veckans högsta donation. Och om ni tittar på Slantometern så har den rört på sig sen sist. Den som står för veckans donation presenterar jag i morgon, söndag.

Så länge det finns kunder så finns det jobb